top of page

Fridas Boudoirsession

I detta videoklipp får du följa med på Fridas Boudoirsession. Du kan även läsa om hennes berättelse längre ner

”Gud jag vet inte vart ska jag börja. När jag sa ja till att göra den här fotograferingen tror jag inte riktigt förstod vad jag sa ja till. Och fram tills sista veckan innan det var dags så kände jag inte jättemycket över det, såklart en viss nervositet, men fortfarande inte något överdrivet. Det var dock inte först samma vecka det skulle hända jag började få ren och skär panik. Jag grät flera gånger och hoppades på att jag skulle få någon rejäl förkylning eller liknande så jag kunde avboka. Var så rädd och nervös över att stå i underkläder och visa upp min kropp, att vara i centrum och posera, nej det är inget för mig.

Men samtidigt under alla dessa känslor låg den här nyfikenheten kvar. Gick nästan in på Niclas instagram varje dag och tittade på alla vackra kvinnor och deras bilder, och kände att jag också ville se ut sådär. Att jag också ville vara så vacker. Det fick mig att ändå våga fullfölja detta.

Jag köpte också nya underkläder för detta, och det gav mig också extra självförtroende, vilket behövdes. 

 

Samma morgon som fotograferingen skulle ske bröt jag ihop lite igen och hade panik, och det släppte inte på bilresan dit, och inte heller när jag kom fram och gick in i studion. Jag ville fortfarande spy och gråta. Att veta att alla innan mig mådde precis samma innan och har varit lika nervösa som mig hjälpte lite, men bara lite.

 

När Josephine sen skulle sminka och fixa mig försökte jag slappna av men det tog långt tid innan nervositeten gick ner från 14/10 till 7/10. 

Efter sminkningen och jag fick se hur fin jag blev så fylldes jag med lite välbehövligt självförtroende och nervositeten gick ner till 6/10. 

 

Sen när det var dags för själva fotograferingen och jag skulle byta om, eller snarare ta av mig och bara vara i mina underkläder så höjdes nervositeten lite igen. Men Niclas var väldigt mån om att jag skulle känna mig bekväm hela tiden och allting var bara lättsamt och roligt. 

Men det var inte först efter första bilden togs och jag fick se hur bra det blev som nervositeten släppte direkt till 2/10. Jag blev så chockad att efter lite instruktioner om hur jag skulle sitta och posera så kunde något så fint komma ifrån det. Och när vi tog nästa bild blev det bara bättre, tills all nervositeten bara släppte. Niclas var så bra på att förklara och visa hur jag skulle göra och det var hela tiden under mina villkor vad jag ville göra, men eftersom bilderna bara blev vackrare och vackrare efter att han utmanade mig mer så ville jag bara fortsätta. 

 

Jag trodde aldrig att jag kunde se ut sådär, aldrig att jag skulle kunna få min kropp att se så vacker ut, men all min oro som jag hade innan fotograferingen bara kastades ut genom fönstret, för OJ vilka bra bilder det blev. 

 

Efteråt när vi var färdiga så kände jag mig inte alls färdig, och kunde inte förstå att vi hållit på i timmar för jag hade så roligt. Detta var det mest givande jag någonsin har gjort. 

Jag kände mig bekväm i min kropp som aldrig förr vilket jag inte trodde var möjligt. Många osäkerheter jag haft över just min kropp tidigare bleknade och kvar hade jag bara en sån ren och skär lycka. Jag kunde känna hur jag bara strålande från insidan och ut. 

 

Och jag bara visste att detta, det var inte sista gången, utan jag SKA göra detta igen. För så som jag kände under fotograferingen och efteråt var en sån magisk upplevelse att jag bara måste vara med om det igen. 

 

Började direkt planera nya poser, nya sätt att få skapa dessa bilder på till nästa fotograferingen. Och jag önskar verkligen från botten av mitt hjärta att alla kvinnor ska testa på detta, för jag LOVAR att all nervositet du känner innan är så värt det för slutresultatet.

Det finns ingen bättre känsla än när du själv känner en sån kärlek till dig. Du är din bästa vän och att ge dig själv detta är den allra finaste gåvan.

 

Alla har sina osäkerheter, och jag har mina, men jag känner att efter detta så har dem bleknat.

 

Så verkligen, tack!”

bottom of page